Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 PTE
land gick bort till Kirsten Ryles koja Leiser
drog sig tillbaka till sin improviserade boning,
som han stolt kallade sitt slott.
Här blef ban dock stående några ögonblick och
bliokade nedåt vägen efter Roland. Då denne
icke längre kunde upptäckas, trädde han fram igen,
i det han utbrast:
”Du är dock en riktig åsna, Rol lille, Hur
länge måste jag ej tigga dig om de fattiga två
rikedalerna! ”Men jag skall hämnas på dig, och
till straff derför, att du varit så dum att tro det
jag inte ville gå upp till slottet, så vill jag gifva
mig af dit genast, efter som det misslyckades för
mig sista gången jag var der, ty då fick salig
grefven tag i mig och lät sätta mig in i fängelset.”
Han fortsatte sin monolog, under det han med
raska steg begaf sig bort mot slottet sämma väg
som Roland bade kommit,
Då han hunnit ned i trädgården, blickade han
sig noga omkring och lyssnade uppmiärksamt. Allt
var tyst och stilla; han fattade tag i äppleträdets
grenar och svingade sig på detta sätt in genom
fönatret,
Månen bade under tiden åter trädt fram ur
molnen; dess strålar föllo nu på den sidan al
slottet, der Leiser befann sig; ett svagt skimmer
föll in i det lilla rummet och tillät honom att
urskilja de olika föremålen tlerinne,
Tjalvens första blick föll på dörren, som från
rommet förde ut till en lång korridor; han smög
sig fram öfver golfvet och sköt regeln för, q
”Se ah,” bviskade ban, med sitt vanliga, egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
