Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sr a fee SS - SEE
båda i samma månad, Roland och Leiser syntes
emellertid spårlöst försvunna.
Nu förflöto lera år. Julie tillbringade ett in-
draget och sorgsut lifs hennes enda lycka var be-
gränsad af förflatna tiders minnen och hågkomster,
och äfven dessa voro stundom bittra och amiärt-
samma. Baronen, hennes man, hade ständigt varit
svag och sjuklig; följden bäraf blet att man säl-
lan emottog några besök på slottet, Deten gång
så glada Tbim, denna blomatrande oas i den atora
öknen, som omgal det, syntes bafva blilvit för-
vandladt till ett fängelse och var äfven nästan så,
Fången derinne satt en ung qvinna med ett oerfaret
bjerta och en svag för hvarje motstånd eftergil-
vande vilja. Man hade först ryckt henne ut ur
en obemärkt, men lycklig ställning, för att fjettra
henne vid förbållanden, i hvilka bon aldrig lann
Big fullt bemmastadd; man hade an omsider bun«
dit benne vid en sjukaing, der hon måste dölja
sina egna lidanden, för att kunva lindra andras.
Och likväl bade naturen gifvit denna stackars
fånge alla de egenskaper, som beböfdes både för
alt mottaga och skänka lycka, I mångens ögon
vär hennes ställning den lyckligaste, åtminstone
kunde man to det, om man lyssnade till alla
dem, som gjorde henne äran av afundas henne
den yttre glans, af hvilken bon var omgilven.
Det finnes alltid en mängd menniskor, hvilka anse
lifvets högeta gode ligga i rikedom och makt; en
pratsjuk, bjertlös hop, som aldrig blickar ned dju-
pare än Htill ytao och tillbedjer det förgyllda
Skalet, utan alt märka masken, som tär derinne
på kärnan.
Cd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
