Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 53 -— a |
vande krönika och hade beständigt en mängd ny- |
heter att berätta hvart han kom. Händelsevia
kom bäronessan att befinna sig i ett al rummen,
der han höll på att arbeta, och Abraham, så vär
den unge taltarens namn, lemnade eldrig någol
tillfälle obegagundt till samtal. Han vände aig
också ögonblickligen till baroneskan med en kla-
gan öfver de svåra tiderna,
”Ja, nådig frun må tro, att vi stackars varelser
hafva svårt alt slå oss fram och skaffa oss en bit
mat på ärligt sätt, Der springer nn nästan hvar-
enda af oss med en låda med glas på ryggen,
och går det sedan så långt, att man råkar förse
— sig på elt par mörka ögon och gifter sig, så hlif-
ver det änno värre; då tager också hon sin låda
på tyggen och inom kort kommer det en hel
mängd samåttingar till verlden, som man också
— skallar hvar sin ltåda, och soart blifver det väl
fiera glasmästare än fönster här i landet, I forna
ingar var det bättre, ty då bads de flesta sina
egna handleringar. Min salig lar, som un är i
himlen, berättade ofta för mig, alt det under hans
viälmnaktsdagar inte fanns fera, som satte in rutor
i bela Ringkiöbing, än han och gamle Roland.
Här gjorde Abralmm en liten paus för att hemta
andan. Derefler fortsatte han:
”Ju, gamle Roland, den har väl nådig fran hört
talas om?”
”Nej, det kan jag inte påminona mig.”
”Tote det?” utropade Abraham förvånad. ”Det
var han som hale en svart bond som kunde tals.”
”Verkligen ?”
Ja, han kunde tala ganska ordentligt; det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
