- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
57

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ji

-—-— 5
emot de lutande väggarne. Bit litet potalisland.
omgaf den; midt deri var en valtenpuss, som tje-
nada till brunn och som var omgärdad af slora
gråstenar, Mot öster och söder gick ljungheden
ända fram till hoskouten, Den enda väg, som
förde dit, var eo smal gångstig, så alt baronessan
måste stiga ur sin vagp, af fruktan alt den skulle
välta, om kusken kom stt köra upp på någon ul
de förböjningar, som bildat aig längs vägen der-
igenom alt sanden bopat sig kring ljungrötterna.

Då Julie inträdde genom den öppnade dörren,
belann hon sig inne i ett litet rum, genom hyars
små, gröna fönster solen i detta ögouvblick kastade
et matt, dämpadt sken. Hon såg sig omkring,
lät blicken glida kring det bofälliga rummet och
allt det armod, som tydligt stod att läsa öfver
allt derinne; derpå träffade hennes ögon Roland,
som låg i ett börn, påklädd och sofrande på en
stor halmsäck, öfver bvilken var otbredt ett gam-
malt hästtäcke. Hon smög sig varsamt och stilla
fram till bädden, böjde sig ned öfver bonom och
betraktade honom med ögon fulla al tårar. Der-
efter lät bön sin band glida ned öfver det grän,
tunna håret, som beläckte hans hufvud,

Roland vaknade; han reste sig med möda upp
och höll handen för ögonen, under det ban stelt
och slirrande betraktade den oväntade syn, som
tedde sig för hans blickar. Ett mildt och vänligt
leende lekte kring bans läppar, i det han hviskade:
”Ack, Herre Gud! är det verkligen sannt? Ulla,
kära Ulla! är det du? Du kom då till sist! Jag
låg lör en stund sedan och bad så innerligt till
vår Herre, all ban skulla göra mig frisk ännu en

I Tysthet. &

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free