Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. ål
var för litet sedan deruppe igen för att få
tröskarens hustru, den gamla Dej-Karin till
att signa vär ko, som hade fått något i sig;
då kom hon ut på trappan och begynte som
vanligt att fråga, huru det stod till härnere.
TI har uppfostrat en förträfflig fosterson åt
er, sade hon under samtalets lopp, för vi
stodo visst öfver en half timme och språ-
kade tillsammans. Ja, det är sannt, svarade
jag, men det är också den enda nytta, jag
varit till för här i verlden. — ”Han har ett
ädelt och trofast sinnelag: Helsa honom
från mig.’,
Jakobs ögon strålade, han vågade icke
se bort till Ellen, och hans stämma skalf
af häftig rörelse, då han svarade:
Hon minnes mig från den tiden vi lekte
tillsammans som barn.,,
»Ah nej!, sade Ellen, ,hon minnes dig
från den tid hon älskar dis
Jakob svarade icke; han var oförberedd
på dessa ord, som kommo hans kinder att
glöda.
Nå, hvarför tiger du?,
I misstager er.
Tror du det? — Ja, om det var om
en man, jag talade, så kunde det vara möj-
ligt, men ser du, lille Jakob, det går oss
gamle så här i verlden, att vi väl icke län-
gre äro i stånd att känna som de unga,
men till ersättning förökar ålderdomen vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
