Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Daniel Friis hade druckit ihop med ladu-
fogden i Veierslövs krog och köpt honom
till att underrätta dem om allt som föregick
på gården. Madsan ålade honom, att så
fort som möjligt vända tillbaka, på det hans
frånvaro icke skulle väcka misstankar; han
skulle låtsa, som om han icke visste något,
det öfriga lofvade han sjelf att sörja för.
Straxt derefter skiljdes de. — Kan du nu
första, hvarför jag nyss sade, att det varit
bra, om du visat mig mera tillit, — utan
detta tillfälle i afton, skulle jag icke kun-
nat varna dig.,
Jakob blef några ögonblick sittande, öf-
verväldigad af Ellens ord. Derpå reste han
sig och räckte henne handen, medan han
sade:
»Ack, Ellen! huru skall jag kunna gen-
gälda dig, hvad du gjort för mig?,,
» Tala icke härom, min gosse!,, sade hon.
Du kan göra det bättre, än någon annan:
låt mig dela din glädje och dina sorger,
och fortfar att halla af mig som förr, ty an-
nars är det ingen på jorden, som bryr sig
om mig..,
Det var nägot så ödmjukt och uuder-
gifvet i denna bön, att Jakob, djupt rörd,
slingrade sina armar omkring Ellens hals
och "kysste hennes panna.
» Sitt ner!, sade hon, och låtsa som vi
icke talt med hvarandra; der kommer den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
