Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hufvudslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
kom honom att skälfva; det var sonens blod,
utgjutet af fadern.
Madsan gick vidare, på något afstånd
blef en liknande fläck synlig; fotspåren der-
emot voro dolda, emedan den gående, för-
trogen med allt som kunde leda till upp-
täckt, valt sin väg öfver murstyckena och
de öppnare ställena, från hvilka stormen
hade bortblåst snön. Endast bloddropparne
upprepades, och på dessa sorgliga känne-
märken vände Madsan sin uppmärksamhet.
Sålunda kom han slutligen in i tornet,
utanför hvilket Daniel Friis arbetade. På
det öfversta trappsteget fanns åter en droppe
blod. Madsan sökte vidare, han närmade
sig från sin sida lika säkert, som Daniel
från sin. Han fann skifferstenen, som denna
morgon stängde hålet med mindre noggrann-
het än vanligt. Ingången var derigenom så
godt som upptäckt.
Madsan gaf icke sin framgång tillkänna
med något utbrott; han arbetade detta ögon-
blick icke heller för samma mål som äfven-
tyraren. Han sköt stenen åt sidan och stir-
rade ned i hålet. Stegen var borttagen,
men Madsan häfde sig ut öfver öppnin-
gen, stödde sig på armarne och gled ned i
hvalfvet.
Lampan brann icke mer, ett matt och
osäkert sken trängde ned från taket. Kloc-
karen såg en man sitta på en bänk på nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
