Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hufvudslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
drömmerier vid att se Jakob komma tillbaka.
Den unge mannens ansigte var mycket blekt,
hans läppar skälfde. Madsan studsade.
Hvad fattas dig, min gosse?, frågade
han. ,Du ser så blek och bedröfvad ut.,
Ingenting fattas mig,, svarade Jakob,
»och ännu mindre är jag bedröfvad; tvärtom,
jag tackar Gud derför att Han ändtligen lät
mig nå det mål, jag så länge har efter-
traktat. ,,
Madsan gick fram till dörren; han fann
hvalfvet tomt. Vid fönstret betecknade ett
hål ut emot Gudenå den väg, hvarigenom
den fredlöse hade lemnat stället.
Du har räddat honom”?,,
Ja. — I detta ögonblick segla Kai Lyk-
ke och hans dotter ned utefter Gudenå. Gud
har velat, att vi två, fader, skulle återgälda
ondt med godt.,,
Hans dotter!,, återtog klockaren förvå-
nad: » Visste Hon då icke, att du. älskade
henne?,,
»Nej’,, svarade Jakob. Jag ville icke,
att hon skulle tro, att jag begärde hennes
kärlek som lön för min tjenst. -— Jag äl-
skade henne,, tillade han hviskande, och
lade sitt hufvud intill Madsans skullror, för
att dölja den häftiga sinnesrörelse i hvilken
han befann sig, jag kommer aldrig att äl-
ska någon annan, men hon älskade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
