Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kymmer. För Wennerberg voro dessa pratstunder hos
gamla fru Thengberg det roligaste han visste.
Så levde han i minnet om sitt uppsalalfv, och den
ena bilden rullades upp efter den andra för honom,
när han på kvällen kommit hem på sitt rum och tänt
sin lampa. Då slog han sig ner vid pianot och lät
bilderna taga sig uttryck i melodier och ord. Det var
de sista Gluntarne, som kommo till på detta sätt, och
så livligt framträdde minnena för honom, att dessa
Gluntar blevo lika verklighetstrogna och lika mycket
uppfyllda av sann uppsalastämning som de
föregående, så att ingen skulle kunna tro annat, än att de
äro skrivna i Uppsala allesamman. Genom
Gluntar-nes utgivande av trycket blev den unge skaralektorn
i ett slag hela nationens gunstling, och ”gluntfebern”
spred sig vida omkring. På en resa genom mellersta
Sverige blev Wennerberg på flera ställen firad med
storartade festligheter, och särskilt var han föremål
för de unga damernas svärmiska beundran.
Även i våra grannländer blevo Gluntarne livligt
uppskattade, särskilt i Finland och Danmark, där de ännu
i dag höras med nöje.
Åren 1851—1852 företog Wennerberg en resa på
statens bekostnad till Tyskland och Italien för att
studera konst. Han kom under denna resa att stifta
bekantskap med en mängd konstnärer. Tidigt hade
han börjat samla konstsaker, och han ansågs vara en
av Sveriges förnämsta konstkännare. Han hade ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
