Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Fredrik Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro samstämmiga i det uttalandet, att han alltjämt
hade kvar den forna konstnärsglöden och livligheten.
’Efter någon tids sjukdom avsomnade Lindblad den
23 augusti 1878, omgiven av sina närmaste. Hans grav
reddes på Skeda kyrkogård.
Bland hedersbevis, som kommo honom till del, må
nämnas, att han blev kallad till ledamot av
Musikaliska akademien 1831 och att Svenska akademien
tilldelade honom sin stora guldmedalj 1852.
En sällsynt helgjuten personlighet var Adolf
Fredrik Lindblad, och ett konstnärstemperament av rätta
slaget besatt han. Det storverk han uträttat för sitt
land kan icke nog uppskattas och får aldrig- glömmas.
På sångens och den enkla visans område ligger hans
storhet, och även om han skulle överglänsas av senare
kompositörer på detta område, må ihågkommas, att
han dock var banbrytaren och att det är han som
röjt vägen för svenskheten i vår sång. ”Lindblad
kom som den nya dagen med solsken och strålande
klar himmel; med honom var allt det färdigt, som låg
och slumrade i folklynnet och dittills fått sitt renaste
uttryck i våra folkvisor.” Så karakteriserar
professor Carl Rupert Nyblom i sin minnesteckning den
snillrike tondiktarens betydelse och gärning.
Han var en mångsidigt utrustad konstnärsnatur.
Utom den rika musikaliska begåvningen ägde han
även poetisk talang. Han skrev ej sällan själv texten
till sina sånger, varigenom dessa erhöllo en sällsynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
