Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
Are
göra mig olycklig. — Du skakar på hufvudet, — be-
klaga mig ej, förebrå mig icke något! Du har vakat
öfver mig, mamma, har vägledt mig; jag har delat min
kärlek mellan eder, der är icke plats för någon annan.«
»Och hvad har du då i sinnet, du lilla predikant
med färdigt koncept och uppgjord plan för hela din
framtid:« sporde Colonna och skrattade.
»Jag vill allt fortfarande föra mitt stilla och frid-
fulla lif inom den krets i hvilken Gud har låtit mig
födas, undvika alla starka sinnesrörelser och strider,
emedan jag icke eger förmågan att hålla ut i kampen
och icke sätter det minsta värde på dessa manhaftiga
dygder, som vår tid tillägger qvinnan. Jag delar mam-
mas ovilja mot de melankoliska dramer, som spelas
mellan fyra väggar, emedan jag alldeles saknar den
motståndskraft och sjelfständighet, som blott kan köpas
för en erfarenhet, hvarom jag helst vill vara okunnig.
Kort sagdt, jag vill uppskjuta skilsmessan från dig
och mamma så länge som möjligt, vara nöjd med hvad
jag har och fortfara att vara hvad jag är, eder dotter,
och icke furstinnan Urbino. Dermed läta vi den sa-
ken vara afgjord.<
C. Etlar, Vendetta. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
