Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trafikerade gata, der folk kunna få tillfälle att beundra
hans färdighet. Störtar hästen med honom, bryter
han säkert halsen, och det står icke så sällan omtaladt
i tidningarne, men det är den obanade vägens skull,
icke ryttarens. Ange-Marie red alltså före de andra,
utstötte då och då ett jublande skrik, piskade på sin
häst med det nya skärpet, som han svängde öfver
hufvudet med den ena handen. Det var omöjligt för
vagnen att följa honom, och det utgjorde också en
del af hans nöje. Efter att ha kommit ett stycke i
förväg, återvände han och började en ny volt.
Från Sari går en banad väg öfver Vico till den
gamla romerska badorten Guagno och Soccia. Här
upphör körvägen. Den som vill längre in i bergen,
mäste antingen rida, så länge mulåsnestigen tilläter,
eller gå, så länge Monte Rotundos och Articas branter
och afgrunder tillåta. Det går beständigt uppåt mellan
ofantliga upptornade stenmassor, splittrade, hotande att
störta ned i nästa ögonblick, beväxta med cistus och
smultronträd, hvilka samtidigt bära hvita blommor och
"röda bär. Ormbunkarne skjuta här fram till en höjd
af fyra eller fem alnar, björnbärsrankorna slingra sig
in mellan dem med deras skarpa törnen och bilda den
ogenomträngliga vägg och det säkra gömställe, som
den fredlöse älskar och gensdarmen fruktar. Bland
buskarne höjer sig här och hvar en gammal stenek,
ensam, mossbevuxen, förkrympt; den ter sig söm ätt-
ling af de ofantliga skogar, hvilka i gamla dagar be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
