Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande kaniner upp ur en tom hatt. Då flockade folk
sig omkring honom, der blef icke en själ qvar för att
höra på er — icke en enda, ni stod ensam. Kan ni
minnas det?«
Zevacos hufvud hade sjunkit ned mot bröstet, hans
ansigte uttryckte en djup smärtå, han knäppte i hop
sina händer och hviskade: »Mitt stackars, stackars
Corsica?«
Touranjon förstod att ögonblicket tillhörde honom,
han kastade hufvudet till baka och njöt sin seger.
Skall jag gifva er ett råd, herr Zevaco, så låt bli
att hålla föredrag em vårt elände och okunnighet och
lättja, man gitter inte höra på sina fel — hvem har
gjort er till skolmästare för oss? — Men det är nu
icke derom vi skola tala. Ni och edra vackra da-
mer följa alltså med och deltaga i dansen; naturligt-
vis endast så länge ni har lust — inte sant?«
Zevaco reste sig upp från stolen, trädde bort till
Touranjon och utbrast:
Vi följa inte. med er, vi deltaga ej i dansen. Jag
upprepar det för tredje gången — låt oss nu vara i
fred.«
Tuoranjons ögon sköto blixtar; i den sekund, un-
der hvilken han tycktes betänka sig, trädde en af hans
kamrater fram och stälde sig vid Zevacos sida; det
var den bandit, som kallades den vackre Serafino.
»Ja, då hafva vi icke mera att skaffa här«, yttrade
han mildt och lugnt, »du hör ju att det icke kan ske.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
