Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
»Kasta honom ned till oss«, ropade den gamle bri-
gadieren.
»Det skulle icke passa sig — Forcioli var min
gäst.«
»Bär honom då ned på edra axlar, låtom oss blott
få se honom.«
»Gifven I oss då frid? ropade en djup basröst
uppifrån.
»Låt gå, det vill säga, I kasten ned edra bössor
innan I kommen med banditen. För säkerhets skull
tagen I också kläderna af er, så att man kan förvissa
sig om, att I ej bären vapen dolda på er. Jag kän-
: ner era fuffens. — I betänken er«, fortsatte han, då de
5 — tvekade der uppe och tycktes rådslå, »gören som I
viljen, hören i tupparne gala? Snart bryter dagen
fram, och gensdarmerna komma från Vico; vi gå då
upp i huset, och I kunnen få qvinnor och barn att
sjunga klagosånger för er allesamman.«
Altandörren öppnades, en hög vapen, inpackade i
I koftor och kappor, gled varsamt ut öfver räcket; en
stund derefter kom Cassini med sin lykta ned för trap-
pan, följd af sina män, afklädda till blotta linnet. De
buru banditens lik på sina axlar.
Brigadieren tog lyktan och lät dess sken falla öf-
ver den dödes ansigte. Efter att han betraktat det
ett ögonblick, nickade han med hufvudet och utbrast:
»Ja, det är han, jag känner hans drag — i grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
