Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade den unga fröken Colonna, var hans vackra,
regelbundna ansigte och ett par stora, blåsvarta ögon,
som röjde en oändlig godmodighet och oskuld. Pan-
nans gulbleka färg och de infallna kinderna kunde ty-
das som brist på föda, en förmodan, som hans atle-
letiska former dock motsade. Otillräcklig näring och
dess följder äro dessutom så vanliga på Corsica, att
man till slut glömmer att lägga märke dertill. Hvad
Paola i synnerhet tyckte om, var, att den envisa mul-
åsnan, hvilken hon redan börjat blifva en smula rädd
för, tycktes hafva ändrat hållning sedan den nye väg-
visaren kommit till städes. Hon följde honom troget,
gned sig uppåt hans axel och lydde hvarje hans min-
sta vink, Ännu mera belåten var den andre väg-
visaren, som följt med dem från byn. Hittills hade
han nemligen mäst passa på både Paolas och säll-
skapsdamens mulåsnor, emedan hans kamrat på vägen
tröttnat på det dåliga vädret och återvändt till sitt hem.
Främlingen svepte alltså sitt täcke fastare omkring
lifvet, drog de fransade benkläderna högre upp öfver
ankeln, pratade lite med mulåsnan och fortfor, under
det han skred framåt, att stirra på den vackra rytta-
rinnan, med en blick som röjde den djupaste beundran.
»Hvar har du hemmak frågade hon.
»Högt, högt uppe i byn.«
Hvilken by?
»Den har intet namn. Det är några hus vi byggt
upp bland Articabergen. Jag” har varit nere i Vico
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
