Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes ridklädning, derpå skrattade han, gnuggade
ögonen med båda händerna och utbrast med half-
qväfd röst:
»Herre Jesus! är det möjligt! Ja, jag kan se på
er, att ni inte vill bedra mig — hvarför skulle ni
också vilja det? En stund innan ni kom, stod jag
uppe på branten och grälade på madonnan; jag hade
gifvit ut 7 francs till att köpa krans och vaxljus åt
henne, jag hade hopsparat dem till en pelone åt mig
(en kappa med hätta), hon fick dem för att hjelpa
oss. — Anita var sparsammare; hon klippte af sina
båda långa hårflätor, en meter, knappt mätt! kammade
ut dem och hängde upp dem på madonnans altare,
lika mycket hjelpte det. Jag trodde hon var ond och
inte ville — men så kommer ni i det samma, hon
har sändt er, den kära inadonnan! Anita och jag
skola alltid välsigna och prisa er.«
»Passa på min muläsna!« sade Paola, »du låter den
ju gå tätt intill afgrunden, utan att lägga märke till
den afskyvärda vägen.«
Han tycktes icke förstå hennes fruktan. För ho-
nom fans ingen fara. »Vi få det vida värre högre
uppes, yttrade han enfaldigt.
»Det är då en tarflig tröst. — Nu vill jag inte
tala mera med dig, se efter mulåsnan, sedan skall du
berätta mig något om Anita.«
Marco hade fullkomligt rätt; vägen blef dåligare -
=
J
ju högre de stego upp. Zevaco var den ende som
LA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
