Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, se här måste vi stiga af och gå ett stycke till
fots«, sade vägvisaren, som om det var den nafturli-
gaste sak i verlden. »>»Inte sant, herr Zevaco, vi kunna
icke lita på djuren. Jag är rädd att de skola störta
ned, då det sitter en ryttare på dem:
Så gingo de, arbetade sig fram mellan stenarne,
höllo sig fast mellan buskarne, kastade en ängslig blick
mot den motsatta sidan, hvarest afgrunden gapade
emot dem, redo att mottaga sitt offer, och hvarest
Liamonefloden skummade och brusade nere i djupet
som en rullande åska. En skarp, häftig vind ökade
regnets kraft och bröt ut i ett klagande tjut, då den
trängdes in mellan de taggiga klyftorna; det var bri-
sen, som susar öfver ön på bestämda tider af dagen
och genomisar allt. Gud vet, hvarifrån den kommer.
Paola var oförtruten. Hon skred fram öfver klipp-
styckena, likblek och skälfvande, stannade ett ögon-
blick och lutade sig mot sällskapsdamen för att draga
andan, såg ned på sina små fötter, log mot Zevaco,
men afslog att taga hans arm och gick åter framåt.
Hon tänkte på sin broder.
Ödet tycktes hafva gjort till sin uppgift att låta
detta fina och förnäma barn ådagalägga rena motsat-
sen till all den svaghet och indolens, hvilken hon första
qvällen med ett visst sjelfbehag hade antagit. Hennes
späda kropp mäktade ej mycket, men hon egde den
fasta viljans makt, som är den största af alla krafter,
Marco följde henne som en hund, de andra funnos
TT fira a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
