Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Paola förstod intet af allt detta; hon ville fråga,
men Zevaco förekom henne och utbrast:
»Låtom oss draga vidare; nu veta de att vi komma
och vänta oss. — Der nere skall ni finna er broder.
Den hvita byggnaden låg i solskenet framför dem,
en bred och banad väg var på båda sidor omhägnad
af stengärdsgårdar, längs hvilka följde två porlande
vattenflöden, som efter behag kunde ledas in öfver de
jämna fälten på andra sidan om gärdsgårdarne. Stora
planteringar af oliv- och kastanjeträd omvexlade här
med vingårdar, der de första gröna vårskotten sköto
fram, och hvilka bredde sig som ett långsträckt bälte
kring hela den sydliga sidan af boningshuset. Hvad
som i detta ögonblick mest fängslade Paolas uppmärk-
samhet var hvarken vinfälten eller skogarne, utan en
mängd stora och raggiga, mörkgrå hundar, som blefvo
synliga bakom de två stendikena, flinka och spanande,
utan att gifva det ringaste ljud ifrån sig, och fortforo
att följa ryttarne, tills de hunnu fram till hufvudbygg-
naden.
»Der ha vi hundarne«, yttrade Marco dämpadt.
»Farligare djur finnas icke i hela kantonen, kloka som
en menniska, vida klokare, och så veta de på pricken
hvad de hafva att rätta sig efter. Gamle herr Sän-
tandra har sjelf dresserat dem, ers höghet hörde hans
horn, hade han icke tutat, skulle vi näppeligen hafva
sluppit så fredligt förbi dem. Natt och dag, sommar
och vinter ligga de ute och slå ring omkring stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
