Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Men jag vill inte föras till baka till Ajaccio, och
vill inte låta mig vårdas af er. Som evangelisten
Matteus har jag här en engel vid min sida: hon är
bättre, millioner gånger bättre än I alle sammans.
Gamle Santandra tror, att det är hans son Niolino som
räddat mig; jag säger nej, det är hon, endast hon. —
Då det de första dagarne var svårt för mig och jag föll
ur den ena svimningen i den andra, satt hon hos mig.
Du skall veta, att mitt hufvud hade fått en läcka, och
febern, du! fyrtio grader, vet du hvad det vill säga?
Fyrtiotvå är döden, trettiosju är normalt. — Hon
satt vid min sida natt och dag. Hvarje gång jag
vaknade, såg jag två milda ögon lysa öfver mig, kalla
omslag på den brännande hjessan, tröst, hopp, — allt
kom från henne. Du skall icke tacka de andra, min
kära syster, tacka henne! Hon har varit min försyn,
hon har räddat mig. — Fröken Xavia, hvar är ni?
Hvarför gömmer ni er? - Jag vet att ni är här inne,
kom och räck min syster er hand; hon är ett bortkle-
madt barn, i besittning af alla skönhetens och rike-
domens privilegier, men då ni lärt känna henne rätt,
skall ni säkert upptäcka en smula hjerta bakom det
skal af etikett, hvarmed hon har omgifvit sig. Kom, frö-
ken Xavia, jag ber er derom; er broder, vår stränge
doktor, har ju sagt, att ni inte får neka mig något.«
Från en vrå i halfmörkret, som hittills dolt henne,
framträdde en ung flicka, anspråkslös, nästan darrande,
klädd i svart från hjessa till fot, en näpen, fin och
C. Etlar, Vendetta. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
