Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
larne, och krafter som troll. Då höggo de trappan
och byggde huset, der nu”Niolino bor, och lefde der
i fred och lycka med hustrur och barn, tills kolonien
blef för stor och de slogo sig ned omkring Bocagnano.
Trappan slutar inne 1 en stor grotta, och midt emot
är en annan grotta, der klyftan blir trängre, så att
man blott behöfver skjuta ut en planka för att komma
öfver till motsatta sidan. När Niolino kommit öfver,
drager han plankan till sig, hundarne vakta grottan,
och all verldens gensdarmer kunna då inte göra ho-
nom något.«
Medan Santandra talade, rörde sig bladen i ka-
stanjeträdet, ett hufvud stack fram och spejade åt alla
håll, derefter en man, och Niolino stod leende: framför
dem. Santandra räckte honom handen.
Guds frid öfver dig, min gosse! Jag har i detta
ögonblick anförtrott lilla fröken nyckeln till ditt pa-
lats, men hon går nog inte och förråder dig.«
"Hunden morrade och ryckte i snöret. Der var
någon nere på stigen som fängslade hans uppmärk-
samhet. Niolino steg upp på ett klippblock och såg
tvenne män komma upp för berget. Den ene gick
och svängde en tjock käpp, medan han höjde sin röst
till en falsk och skorrande «sång, den andre följde på
några stegs afstånd, framåtböjd och synbarligen trött
af den långa vägen; under armen hade han en liten
bönbok, och drägten antydde att det var en andans
man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
