Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s»Fortsätt, min son«, sade Josef, fortsätt! Herrans
välsignelse lyser öfver dig.«
Nej, jag vill inte höra mer«, ropade Santandra
rasande, »här skall icke slutas fred. Låt dem som
började striden göra knäfall och be om nåd, göra de
inte det, så fortsätta vi så länge vi ha en blykula
qvar, och då få de andra svara för följderna. Hvad
säger du, Zevaco?<
Låt min bror’ tala!«<
»Jag har inte stort mer att säga, I nästa vecka
är jag en fri man, i tjugo år har jag försonat min
skuld här uppe och ångrat den nästan lika länge. Jag
lemnar då hyddan, och min första gång skall vara till
Tartaroli för att räcka honom handen, om han vill
mottaga den.«
»Nej, visst inte, sade presten med ett älskligt le-
ende. »De första stegen ställas med mig till kyrkan,
på det jag må gifva dig absolution och lysa Guds
frid öfver dig, till kyrkan, min son, dernäst följas vi
åt till Tartarolis.<
»Du går icke till dem«, sade Santandra, och hans
röst darrade, så att man knappt kunde urskilja orden.
»Du låter bli det, Niolino, annars käns jag icke mera
vid dig, du är icke min son, och jag förbannar den
dag du föddes.«
Niolino stod ett ögonblick tyst och stirrade ne
på marken. »Då går jag inte till honom«, sade han 3
lungt och mildt, »men du har för alltid lyst skilsmessa su
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
