Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 äre AR AR rn
197
En dag visade hon Zevaco stället och sade: >»Mel-
lan dessa två träd fattas bara en liten maklig häng-
matta, så kunde fröken Fleuron gunga mig, dermed
vore allt komplett.«
»Ja visst«, svarade Zevaco, »der fattas verkligen en
hängmatta.<
Mera sade han ej, men några dagar derefter hade
han i all tysthet skickat bud med Marco ned till Ajac-
cio, fått hängmattan och bundit upp den mellan de
gamla pinierna. Denna uppmärksamhet var så att
säga den första han visat Paola; hon fann derför desto
större behag deri.
Dagen efter deras vandring till Niolinos gömställe
låg hon makligt utsträckt i sin hängmatta, fröken Fleu-
ron hade hufvudvärk, och Zevaco intog hennes plats;
han satt med snörets yttersta ände i sin hand och
gungade Paola. Hennes något söndriga turistpjexor
af ryssläder stucko fram under den veckrika klädnin-
gen; då hon märkte det, skrattade hon och drog in
fötterna. Solen sken genom bladen, makierna stodo i
blomma, den förra sände sitt ljus, de senare sin doft
till dem.
Paola såg flere gånger bort till Zevaco, men hans
ögon mötte ej hennes, de voro fortfarande riktade
mot marken. Förr skulle denna brist på uppmärk-
samhet ha misshagat henne och hans oafbrutna tyst- .
nad förefallit henne som en förnärmelse, men Zevaco
hade så småningom blifvit en helt annan, det var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
