Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ör NE ra Sn LR
221
ting tryckande och tungt öfver de hemvandrande ska-
rorna, som om de känt sig ovissa eller besvikna och
väntat ett mera tillfredsställande slut på den förda för-
handlingen.
Middagssolen sken ned öfver dalen, En ensam
man blef qvar på klippan. Det var pater Josef. Han
knäböjde under kastanjeträdet och hade stält det för-
gylda messingskors, som han bar i bältet och som
betecknade hans orden, upp mot stammen framför sig.
Äfven han tycktes känna sig besviken och var mindre
belåten än om morgonen, då han talade med Zevaco.
Han låg och bad.
XX.
AA ndtligen kom söndagen, den så ifrigt efterläng-
I tade söndagen, som gömde så mycket nytt och
så många ödesdigra händelser för Niolodalen.
Xavia hade varit tidigt uppe och smyckat ingån-
gen till Santandras hus med olivgrenar. Äfven från
de öppna fönstren hängde kransar och friska blomster-
guirlander ned öfver karmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
