Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ders ’ bröst, hade slingrat båda armarne om hennes
hals och dolt sitt anmsigte, på det att ingen skulle bli
vittne till, hur upprörd: hon: var.
Uppe på trappan stod Santandra. Hans väldiga
gestalt upptog hela dörröppningen; hans präktiga
svarta sammetsdrägt betecknade festdagen. Han tog
af sig hatten, kastade hufvudet tillbaka och ropade:
Jag är Santandra! varen välkomna i mitt hus, I
ädle främlingar! Hvad jag eger tillhör eder.«
Han stannade på trappan, medan han lät sällska-
pet komma upp till honom, derefter bjöd han dem
handen och förde in dem i huset.
»Här har ni oss«, sade Noé&l Bertin, i det han tor-
kade sitt -breda, ärliga ansigte med tröjarmen. »Inte
sant, vi komma till punkt och pricka på bestämd tid,
som herr Zevaco begärde?»
»Ja, den mannen måste vi vara mycken tack skyl-
dige«, yttrade grefvinnan. Utan honom skulle vi visst
aldrig ha hittat hit; han har varit på benen bit-
tida och sent, han vakade, han förberedde, han förstod
att undanrödja alla hinder. Jag upprepar, min herre,
"det skulle icke "vara möjligt att vedergälla er eder
uppmärksamhet, eller hur, Colonna?«
LER Herte, Gudl!-> I- kära; rn Bremer lår
repar det ju hvarje dag — nå ja, jag har gjort er Lå
Ess än g’en? Kan man NS inte visa andra Sei v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
