Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herr Bertin tycker nu en gång för alla inte om
att man ger erkännande åt hans förtjenste, sade Paola,
»det har jag mer än en gång märkt. Jag skall der-
för inte motsäga honom, utan hålla mig till den han
kallar sin general. Det är ständigt från herr Zevaco
det goda kommer till oss. Han har återgett mig min
bror och dig din son. Tacka honom, mamma!»
»Jag känner er ju redan«, sade grefvinnan, »min
| dotter har talat om er i sina bref.«
Ya »Och min skildring af personen slår alldeles in,
eller hur? Se bara lite på honom, så slår han strax
: Er | ner ögonenl«e
| Men Zevaco slog icke ned sina ögon. Han kysste
grefvinnans framräckta hand, smålog och sade: »I dag
kan jag tillåta fröken att säga hvad hon behagar.
Mitt värf är slut, jag har fört er till edra föräldrar
och är inte mera er förare.«
Paola såg ett ögonblick på honom. >»Hvem vet
det?» svarade hon i en långdragen ton.
Men hvar är min son, min son?« frågade gref-
vinnan. »Jag längtar så obeskrifligt efter honom.«
»Han sofver ännu«, svarade Paola, »men låt oss
bara gå upp och väcka honom. Läkaren har förbju-
dit det, men man dör inte af glädje.«
Något senare kommo nya besök till Santandra.
Prefekten och gensdarmofficeren nere ifrån den döda
byn medförde Niolinos fribref, som återgaf honom alla
medborgerliga rättigheter. I dag hade en hvar fritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
