Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zevaco satt nere på bänken vid Paolas sida. Äf-
ven han iakttog allt som försiggick uppe i koret med
; «en uppmärksamhet och ängslan, som icke var ringare
än prestens. Då Santandra åter gjorde en rörelse, som
nästan kom honom att vända ryggen ät Tartaroli, böjde
han sig mot Paola och utbrast med en röst, som dar-
: rade af rörelse:
| »Detta här duger inte. Hålla de på så här, få vi
ingen fred i dag.«
| Paola reste sig upp och stod ett ögonblick tyst
framför honom, »Jag vill försöka att göra det godt
igen,« sade hon med sitt frimodiga leende:
Han såg förvånad på henne och skakade på huf-
vudet.
sStackars barn! hvad kan ni väl göra ?«
»Jag skall tala med er far:<«
»Förstår ni då ej, att det är ett spel om lif och
död som försiggår mellan dem der uppe? I nästa
ögonblick kan det bryta lös, då är ni förlorad — Jag
vågar inte — jag är rädd för er.<
Hon kände, att den hand darrade, som ville hålla
henne qvar;
»Var nu god och låt mig gås, sade hon, »ni vet
ju ej, hvad jag har att säga. Jag kommer genast.
igen, häll mina blommor så länge-« |
Blommorna lågo i hans hand, och Paola gick. oc
Hon gaf icke akt på de bruna, mörka män, som stir- | EA
rade på henne, der hon gick fram, de förstodo henne Zz AN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
