Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II. Geniet och dess urartning - Romantiker och stimulanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
not of Germany, but of the soul», säger Poe; och det är
sant. Det är också sant, att de båda nämnda gifterna endast
äro att betrakta som sekundära skräckalstrare. Men som
sädana äro de mäktiga och fruktansvärda. Det är i verk-
ligheten ur en tredubbel rot den skräck växer upp, som
överskyggar Poes diktvärld. I fasan för döden och The
Conqueror Worm kulminerar den. Poe kunde i sanning
göra Blairs honom välbekanta ord till sina:
» Xhe Grave, dread thing!
Men shiver when thou’rt named: Nature appalled
Shakes off her wonted firmness. Ah! how dark
Thy long-extended realms, and rueful wastes!
Where naught but silence reigns, and night, dark night.»
Opiumbruket återfinna vi hos en romantisk diktare,
vars betydelse för Poe är stor, nämligen Coleridge. Denne
framstår i detta avseende i viss mån såsom en parallell-
företeelse till Poe, liksom en annan romantiker, Hoffmann,
om också med de väsentliga skiljaktigheter som förut fram-
hålHts, gör beträffande alkoholbruket. Man kan, det må
väl här sägas, knappast blunda för det sakförhållandet, att
dylika stimulanser i det stora hela spela en större roll för
romantiska skalder än för de flesta andra diktare. Det är
tydhgt att vad som ifråga om dessa företeelser utgör grund-
valen i Poes väsen också är det drivande elementet i det
romantiska väsendet överhuvud: den ständiga oron, be-
gäret efter nytt, känslolivets och de dunkla impulsernas
våldsamma tryck på förstånds- och viljelivet. Dessa im-
L’enlizement par la morphine est beaucoup plus profond que celui
par l’alcool: on a cité quelques chiffres fantastiques de doses quotidi-
ennes Quoi qu’il en soit, les rechutes apres des guérisons trom-
peuses sont presque la régle, et le morphinomane ne se débarasse de
sa drogue que d’une fa^on plus apparente que reelle. Les morphino-
manes relaps sont legion, et si le proverbe ’Qui a bu boira’ est bien
véridique pour 1’alcool, six fois sur dix, dit le docteur Guimbail ’qui
s’est piqué se piquera’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
