Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - III. Konflikten med livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ted .... that the irregularities so profoundly lamented were
the ef f ect of a terrible evil rather than its cause» ^ Och
1848: »As a matter of course, my enemies referred Ihe
insanity to the drink, rather than the drink to the insa-
nity»^. Han skildrar i sina noveller, ja även i en av dik-
terna, The Haunted Palace, en hel skala av mentala för-
skjutningar och gör det med läkarens objektiva iakttagelse
och med intensiteten hos den som själv upplevt det be-
rättade. Med denna insikt i sjukdomens väsen och förlopp
endast ökar ängesten för dess ständigt lurande övermakt.
Och ångesten förtätas och växer och slår sin klo allt fastare
i sitt hjälplösa offer. »My sadness is unaccountable», säger
han, »nothing cheers and comforts me, but I will struggle
and hope against hope» ^.
Så säger han, men han hoppas ej. Hans syn pä sitt
liv är fatalistisk, och han talar om sig själv som en för-
lorad själ. »God help my poor soul!» voro hans sista ord.
Det är hans sista vädjan till gudomen, hans sista bön för
det odödliga liv vars tillvaro han anser att ingen bör kunna
betvivla *. Denna vädjan är karaktäristisk för den diktare
som med så förfärande styrka betonat samvetets makt.
Man har kallat honom en satanist: ännu ett bevis för hur
föga fraser mäkta tolka ett människohjärtas gåtor.
I sitt väsens avgrund kunde han blicka ned utan att
svindla, men icke utan att ängslas. Han var den förste att
inse, vilken främling han var bland människorna, och att
den värld i vilken de leva icke var hans. Hans värld var
nattens mäktiga rike, dystert och skrämmande men av ett
högre majestät än människornas mulna dag med dess små
och sparsamma solglimtar.
^
XVII, 242.
’
XVII, 288.
"
I, 303.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
