Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - V. Skräckromantiken - Själsstämning, landskap och arkitektur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
71
kom 1789, och det förefaller knappast uteslutet, att så kan
vara fallet även med Mrs. RadclilYes produktion. Den
rationella förklaringen av spökerierna gjorde sig i varje
fall vid denna tid ganska bred i den tyska literaturen;
typiska i sådant avseende äro Tschinks Wundergeschichten
samt dem Schlussel zu ihrer Erklärung (1792).
Det har redan i början av detta kapitel sagts, att
skräckskolan aldrig förmådde svinga sig upp till någon
konstnärlig storhet. Frånser man Brockden Browns insats
i brottslingspsykologien, vilken som sagt är betydande och
nyskapande, reducerar sig dess enda konstnärliga landvin-
ning till ett fastslående av det själsliga sambandet mellan
människan och miljön. Härutinnan åstadkom den visser-
ligen intet nytt, men utvidgade dock det fält, som redan
erövrats av andra, och som f. ö. i högst väsentlig mån ut-
gör den grund, varpå den folkliga skräckdikten står. På-
verkad närmast av Rousseau, gör Mrs. Radcliffe liksom
Schiller i sin ungdomsdiktning ofta landskapet till bak-
grund för själsskildringen. Landskapet och hennes per-
soners sinnesstämning harmoniera intimt. När landskapet
är dystert, bli de beklämda eller uppskrämda, när sceneriet
ljusnar eller solen bryter fram och lyser över berg och
skogar, brukar i synnerhet hjältinnan känna sig betydligt
uppkryad. När solnedgången förgyller landskapet eller
månen försilvrar det, anser sig denna unga dam mycket
ofta böra celebrera dessa tilldragelser med att dikta ett
poem, som f. ö. ibland inte är så oävet. Det är emellertid
ej blott landskapet, som på detta sätt ställes i förbindelse
med den mänskliga själsstämningen; av större betydelse,
såsom mera nydanande, är att så även sker med arkitek-
turen. Redan i Otranto, den första gotiska skräckromanen,
finna vi ett, låt vara ganska vanmäktigt, försök i denna
riktning, men kulmen nås i det verk, med vilket Mrs. Rad-
cliffe vann sin stora berömmelse: The Mysteries of Udolpho
(1794). Här har hon verkligen lyckats besjäla stenarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
