Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI. Den egentliga romantiken - Bandet mellan skräckromantik och romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
Den egentliga romantiken.
Skräckromantiken har i det föregående betecknats
som en reaktion mot den borgerliga alldagligheten, och det
var den också, men knappast medvetet. Det var blott ett
allmänt, tämligen obestämt behov av något nytt, som gjorde
sig gällande — ett tydligt symptom till att nya frön virvlade
kring i den andliga atmosfären och när som helst kunde
finna fäste och slå rot. Det förhöll sig även, som vi veta,
så. Om vi emellertid söka i en ögonbHcksbild fånga en
totalvy av hela skräckromantiken med dess dominerande
engelska skola i förgrunden, måste vi dock vid anblicken
av all denna konstnärliga torftighet säga oss, att det knap-
past skulle varit möjligt att under dess glansdagar ana
vilken mäktig och lysande epok inom diktningen som var
omedelbart förestående.
Det var likväl med starka l)and som den uppblomst-
rande nya litteraturen var knuten vid sina anspråkslösa
föregångare. Vad England beträffar, är denna förbindelse
särskilt iögonfallande, och detta framför allt ifråga om den
nya epokens största diktare. Den av Walpole inaugurerade
riddarromantiken — som f. ö. tyckes ha i Tyskland utövat
större inflytande både på riddarromanerna och ödesdramat,
än vad som ])livit mera allmänt erkänt ^ — fick sin konst-
närliga utlösning i Walter Scotts diktning, vilken jämväl
Furst, s. 98.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
