Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI. Poes diktvärld - Dekorativ strävan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
även den är uttryck för en mer eller mindre medveten
dekorativ strävan. I grunden karaktäriserar denna strä-
van tiela den så att säga inre sidan av Poes form ^
och
sammanliänger tydligt med det fantastiska elementet i hans
väsen. Den bottnar också otvivelaktigt ej blott i ett rent
estetiskt intresse utan även djupare: i hans mentala urart-
ning. Korpen på Pallasbysten, trädet med dödskallen i
The Gold Bug, den övernaturligt stora, vita, djupt gåtfulla
gestalt som omotiverat uppenbarar sig i de sista raderna
i Pym, kattens placering på den mördades huvud i The
Black Gat utgöra några exempel härpå, och andra skulle
kunna fås på snart sagt varje sida i hans alstring. Sär-
skilt äro katastroferna nästan undantagslöst av dekorativ
karaktär: Rowenas och Morellas död, Usherska husets fall,
självmordet i The Assignation, mordet vid Rue Morgue,
världsbranden i Eiros and Charmion, Metzengerstein-häs-
tens instörtande i det brinnande slottet, hämndakten i Hop
P^rog, för att blott gripa några ur högen.
Men frånses personteckningen, där bristen på detaljer
bidrager till en sträng typisering, uppnår Poe mycket ofta
en ofantligt stark illusion just genom mängden av detaljer.
Det är ej minst med deras tillhjälp han gör det otroliga
troligt. I detta avseende, liksom i konsten att använda
det adekvata och pregnanta ordet, har han med all sanno-
’
Här är platsoii alt anmärka, att jag med form menar uttrycket
för innehållet (vilket alltså fattas som det genom formen ullryekla).
Utan att ingå på den segslitna frågan om formens och innehållets för-
hållande till varandra, har jag i fortsättningen skilt mellan en inre
och en yttre form hos diktverken. Denna distinktion kan möjligen
synas godtycklig, men den betingas här av praktiska hänsyn och torde
ej giva anledning till missförstånd. Med inre form förstår jag det
uttryck, till vilket den mer eller mindre hallucinatoriska impulsen (av
visuell, auditiv e. d. beskaffenhet) bringar innehållet i diktarens (om-)
skapande fantasi; med yttre form åter det uttryck för innehållet som
möjliggör dettas uppfattande även av andra än diktaren själv (alltså
språk, teknisk komposition etc).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
