Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XII. Lyriken som själsstämning - Coleridge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
naturkänsla skulle kunnat undgå att i någon mån göra in-
tryck pä honom. Men långt säkrare kan det sägas, att
Coleridge, vars inverkan på Poe, såsom vi redan sett, är så
betydande i andra avseenden, påverkat hans naturuppfatt-
ning i början av hans skaldebana. Det är ej blott ifråga
om Hkheten i den exotiska prakten mellan t. ex. Kubla
Khan och Tamerlane man får ett allmän sådant intryck,
utan Poes mystiskt-fantastiska landskap med sina
Bottomless vales and boundless floods,
And chasms, and caves and Titan woods
(Dreamland.)
erinra ej så litet om Goleridges. Det är f. ö. att märka, att
för Poe landskapet ofta nog blott är en fond som förtonar
i samma mån betraktarens själ försänker sig i det som
döljes där bakom, något som framstår tydligt i den nyss-
nämnda To Helen. Alldeles detsamma är förhållandet med
Coleridge:
dread and silent Mount! I gazed upon thee,
Till thou, still present to the bodily sense,
Didst vanish from my thought: entranced in prayer
1 worshipped Ihe Invisible alone.
(Hymn before Sunrise.)
F. ö. kommer ju Goleridges sätt att se i detta avseende
Shellevs nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
