Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XIV. Poes mesmeristiska intresse - Sinnestransformationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
föreställningsvärld givetvis måste ställas i samband med
vad som förut sagts om hans konstitution och alkoholbruk.
Döendet, d. v. s. den fysiska dödsprocessen i dess särskilda
faser, ter sig för honom säsoni något oerhört hemskt ocli
skräckinjagande. Visserligen kunna i denna process ingå
moment av l)ehaglig beskaffenhet, ja t. o. m. av en hög
och förfinad njutning, men förruttnelsens fasa kastar dock
en sa djup slagskugga över förflyttningen från vårt nu-
varande livsplan till det nästa, att även de lyckligaste för-
nimmelser nära nog förtvina däri, åtminstone måste det te
sig sa vid ett betraktande frän vår nuvarande ståndpunkt.
Härtill kommer fruktan för allt det nya och hittills oupp-
levda, som möter oss efter dödsögonblicket. Omedel- ,*irl
efter detta inträder, enligt den uppfattning Poe närmare
utvecklar i The Golloquy of Monos and Una, i vara sinnes-
organs verksamhet en genomgripande förändring, och
denna resulterar snart i sådana transformationer av sinnes-
förnimmelserna, vilka enligt en åsikt, som gjorde sig gäl-
lande inom den tyska romantiken, skulle komma till stånd
efter döden. »Die Romantiker waren», — så uttrycker
Wächtler saken — »auf die Annahme gekommen, dass die
Sinnesorgane verschärft und ausserdem so erweitert wiir-
den, dass schliesslich der ganze Kcirper fiir Reize empfäng-
lich wiirde. Man könnte also mit dem ganzen Körper sc-
hen, hören, riechen und fiihlen.» ^
Enligt den hypotes Poe
framlägger i sin ifrågavarande dialog transformeras syn-
intrycken till hörsel- och känselförnimmelser. De perso-
ner som kommo i den nyss avlidnes närhet och befunno
sig utom ögats naturliga synfält, »impressed me with the
idea of shrieks, groans and other dismal expressions of
terror, of horror, or of woe». När natten, alltså mörkret,
kom, »it oppressed my limbs with the oppression of some
dull weight, and was palpable. There was also a moaning
1 Wächtler, s. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
