Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XV. Skräcken i Poes novellistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
»Die Majoralsherren in Arnims iind Poes Erzählungen sind fiiior
Art: bis zum äussersten empfindlich, reizbar, pbaiilastisch und ener-
gielos. Wie Roderick Ushcr ein so feines Gehör hat, dass er schen
die ers te schwache Bewegung seiner Sehwesler im Sarge hört, so be
sitzt auch der Majoratsherr Arnims ausserordenllicli scharfe Sinne,
vor allem ein sehr feines Geh()r. Wie dieser seine mehincholischen
Gesänge auf der Gitarre begleitet, so singt Usher phantaslische Lieder
zu den Tonen desselben Instruments. Usher hat Furcht vor den
grauen Steinen seines Herrenhauses, die er mit seinem Schicksal ver-
kniipft glaubt, und auch der Majoratsherr fiihlt Grauen vor den gros-
sen Steinen seines Majorats, die ilim mit Hunger und Kummer zu-
sammengemauert scheinen. Und auffallend is t vor allem die Ober-
einstimmung darin, dass beide wissen, dass ein geliebtes Wesen nicht
tot ist, wie man glaubt, sondern nur scheintod. In ihre Hand ist es
gegeben, Madeline und Esther zum Leben zurukzufiihren. Aber beide
lassen die Gelegenheit zur Rettung voriibergehen, nur aus Mangel an
Energie. Und beide schliesslich finden mit der Geliebten den Tod.» ^
Wächtler finner, att överensstämmelsen mellan de
båda novellerna är alltför stor för att kunna vara tillfällig.
Jag är för egen del benägen att giva honom rätt häri. Man
skulle f. ö. kunna tillägga, att de egendomliga vanor, som
utmärka Arnims majoratsherre, i det han lever sitt fantasi-
och studieliv om natten, tydligen även äro Ushers. Detta
utsäges väl icke fullt klart, men framgår dock omisskänligt
av skildringen; dessutom heter det om den överkänslige
Usher, att »his eyes were tortured by even a faint light» ^.
Emellertid må det framhållas, dels att Poes skildring gör
ett särdeles starkt intryck av psykologiskt självstudium, dels
att det också i den med Poe samtida engelska litteraturen
icke är så ovanligt att anträffa romantiska skildringar av
gamla byggnader, över vilka ett osaligt öde vilar. Ett
pregnant exempel härpå utgör Hoods av Poe mycket be-
undrade dikt The Haunted House. »Had Hood only writ-
ten The Haunted House it would have sufficed to render
1 Wächtler, s. 76.
2 III. 280.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
