Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVII. Poe och Hoffmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Dresden, Leipzig och Berlin och detta därtill i de mest vitt
skilda egenskaper. Båda äro de (Poe om icke ständigt,
så åtminstone i allmänhet) i sitt arbete mönstergilla arbets-
människor, men utanför tjänsterummet tar deras bohem-
natur ut sin rätt, lios Poe under strid mot viljekraft och
samvete, hos Hoffmann i stort sett utan en dylik konflikt.
Överensstämmelsen och skillnaden mellan Poe och
Hoffmann i avseende på alkoholbruket ha förut omnämnts.
Medan Poe var dipsoman, var detta icke förhållandet med
Hoffmann, som överhuvud knappast var drinkare i egent-
lig mening men drack dels av sällskapslust, dels och hu-
vudsakligen för att stimulera sin konstnärsfantasi. Denna
var så mäktig och skapade så konkreta gestalter, att dik-
taren ofta förskräcktes för dem. Då han nattetid nedskrev
sina historier, måste i regel hans hustru sitta uppe och hålla
honom sällskap, ja hålla hans hand för att sålunda utgöra
ett föreningsband med den vardagliga världen och dämpa
de övermäktiga intrycken av fantasivärldens gestalter.
Något liknande kan konstateras hos Poe: »He never liked
to be alone», säger hans svärmor, Mrs. Glemm, »and I used
to sit up with him, often until four oVlock in the morning,
he at his desk, writing, and I dozing in my chair» ^.
I sitt känsloliv förete Poe och Hoffmann en iögonfal-
lande likhet. Främst konstitueras väl denna av det domi-
nerande drag, som skräckkänslan utgör hos dem båda. I
visst samband härmed torde man kunna ställa bägges li-
delsefulla dyrkan av musiken. Vilken roll det musikaliska
intresset spelade i Hoffmanns liv är alltför väl känt att
här behöva närmare beröras, och Poes ställning till musi-
kens genius har framhållits i det föregående. Det må blott
tilläggas, att då musiken för Hoffmann hade sin ej minsta
betydelse som ett medel att döva skräcken, att söva de
onda makterna 2, så kan man ha skäl att anse denna om-
1 Woodberry, II, 236.
2 Sucher, s. 205.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
