Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XVIII. Hoffmanns inflytande på Poes novellistik - William Wilson och Die Elixire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
första Morella ger döende livet åt sitt barn, och läsaren bi-
bringas den uppfattningen, att moderns själ återfödes i
dottern. På liknande sätt förhåller det sig med Medardus’
förfäder: den ena individens död inträffar samtidigt med
den andras födelse, och den tanken ligger nära till hands,
att det tidigare släktledet reinkarneras i det senare ^ Och
då dottern skall döpas, drives fadern av en okänd makt att
till svar på prästens fråga om vad barnet skall heta uttala
det namn han minst av alla önskar: Morella. På samma
sätt talar, såsom förut antytts, Medardus, då han vill
bekänna sina brott, helt andra ord än dem han vill säga.
Om det sålunda förefaller ganska otvivelaktigt, att ett
inflytande från Die Elixire des Teufel^ gör sig gällande
såväl i A Tale of the Ragged Mountains som än mer i Mo-
rella, står dock en tredje av Poes noveller, William Wilson,
under ännu omisskännligare påverkan därav. Liksom Hoff-
manns roman i stor utsträckning är självbiografisk, är så
även händelsen med William Wilson. I sin undersökning
av de båda diktverkens förhållande till varandra skisserar
Cobb den allmänna överensstämmelsen dem emellan på
följande sätt:
The idea on which both narratives are constructed is the simple
one of the contention of two inimical forces in a man’s soul; the evil
and the good, struggling for supremacy and final victory. In carrying
out the idea, both authors have availed themselves of the device of a
double existence to achieve their purpose. Such a division of the
human personality they have romanticized by the fiction of two sel-
ves, physical as well as mental, both of which is well nigh idenlical
as to physical appearance and as to mental characteristics. One self
is the type of the good, the other is the embodiment of the evil. The
atmosphere of mystery thus created works an effect of terror, as, in
the successive stages of the development of the story, the hero at
some critical point of the narrative is confronted by his double.
’
Grisebach-uppL, II, 9.
" Cobb, s. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
