Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XXI. Poes detektivnoveller - Kriminalberättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
283
sprung förlorar sig i tidernas natt, återfinnas kriminalis-
tiska motiv, och skälmberättelsen åtnjöt tidigt popularitet.
Inom den grekiska litteraturen står Herodotos’ historia om
mästertjuven som ett monument inom denna art av dikt-
ning, och i Rom firade den kriminelle skälmen triumfer på
scenen. Med pikareskromanen steg han till en betydande
person och fattade på allvar fast fot i den nyare litteraturen.
Alemans Guzman de Alfarache (första delen) utgick på sex
år i tjugosex upplagor, vilket på ett övertygande sätt vittnar
om hjältens och hans bragders »folklighet». I det följande
århundradet löpte denna litteraturgren in i en mera polis-
mässigt realistisk fåra genom den berömde franske rätts-
lärde Pitavals publicerande av en samling märkliga krimi-
nalfall, Gauses celebres et intéressantes, som i flera över-
sättningar och ])earbetningar vann stor spridning. En tysk
bearbetning i urval utkom 1792—95 i Jena och var försedd
med ett företal av Schiller, vars intresse för kriminalmotiv
kan tänkas ha stimulerats av Pitaval, vilken ännu på Poes
tid var ganska uppmärksammad. Det sätt, varpå Schiller,
liksom Goethe, använde dessa motiv, faller emellertid i så
ringa mån inom ramen för det här föreliggande ämnet, att
det i denna korta översikt kan lämnas åsido. Däremot gav
den förstnämndes Die Räuber upphov till en hel flod av
r()varromaner, av vilka Rinaldo Rinaldini av Vulpius (1798)
slog sensations- och popularitetsrekordet, och vilka äro att
betrakta som ett betydelsefullt led i kriminalromanens his-
toria. I dessa romaner är hjälten vanligen efter Schillers
mönster en »ädel» rövare, kämpande för mer eller mindre
höga ideal. Hit höra även G. H. Spiess’ kolportageromaner
med starkt inslag av skräckromantik; en samling Kriminal-
geschichten av honom utkom 1800 i tre band och slukades
begärligt av den enklare publiken. Hos Hoffmann på-
träffa: en mängd kriminalmotiv och ett par rena kriminal-
noveller, mästerliga i sin snabba berättarkonst och fma
personteckning, nämhgen Das Fräulein von Scudéry och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
