- Project Runeberg -  Edgar Allan Poe : en litteraturhistorisk studie /
302

(1916) [MARC] Author: Gunnar Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXII. Poes amerikanska efterföljare - Poe och Hawthorne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302
drar hans verk en gränslinje mellan det gamla och det nya
Amerikas litteratur. Short-story’n var redan genom sin
koncentration ägnad att tilltala den amerikanska publiken,
vars i allmänhet jäktande tillvaro mindre väl lämpar sig för
läsningen av digra romanvolymer. Det amerikanska lyn-
net älskar den intensiva framställningen, den snabba och
dramatiska glimten av liv, och de otaliga amerikanska tid-
skriftsredaktörerna ha vetat uppskatta och utnyttja detta
lynnesdrag; short-story’n har i mycket blivit »a question of
business» ^ i Amerika, där det mer än annorstädes gäller,
att »time is money». Poe bidrog i högsta grad att göra
denna form av berättelse populär. Hur oerhört varierande
den amerikanska short-story’n än är i avseende på sitt
innehåll, sin imaginativa eller geografiska miljö, ifråga om
formen tillämpar den dock med förkärlek de poeska prin-
ciperna. Den ende verkligt store amerikanske short-story-
författare, som uppstått efter Poe, Bret Harte, använder, då
han är som bäst, den poeska formeln; »er war», säger
Smith, »der erste, der bewies, dass die Technik Poes gerade
so vorteilhaft bei objektiv wie bei subjektiv erzählten (ie-
schichten verwendet werden känn» ^.
Otvivelaktigt har Poes short-story, och det ej blott i
avseende på den rent formella sidan, övat något inflytande
även på den störste av hans amerikanska samtida på prosa-
diktningens område, Nathaniel Hawthorne, vilken i all-
mänhet av den nutida kritiken ställes vid Poes sida, ja
stundom och måhända ej utan en viss rätt över honom
såsom prosaförfattare. Släktskapen mellan Poes och Haw-
thornes temperament och diktning är omisskänlig, men på
samma gång är olikheten mellan deras strängt individuella
konst lika stor som mellan arkitekturen i Ushers hus och
De sju gavlarnas, och från Hawthornes breda, sunda livs-
bilder till Poes förtätade och artificiella konst är steget så
1 Wendell, s. 516.

3 Smith, s. 357.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:47:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edgarpoe/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free