Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXII. Poes amerikanska efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
kulminerar i hans mästerligaste skapelse, romanen The
Scarlet Letter, är i mycket densamma som ljuder ur dub-
belgångarens mun i William Wilson och ur det dova, för-
skräckande bultandet av The Tell-Tale Heart, som ej låter
sig nedtystas.
Otvivelaktigt står Hawthorne den klassiska uppfatt-
ningen av diktens väsen mycket närmare än Poe, och han
uppnår ej heller inom Poes eget område, det dystra mys-
teriet, den förlamande skräcken, den obetvingliga fasan,
så överväldigande intryck på läsaren som denne, något
som även torde stå i samband med att de fantomer, som
förfära Poe, ej mäkta beröva Hawthorne den puritanska
tillförsikt, som utgör kärnan i hans väsen. De ingingo
också på ett helt annat och naturligare sätt i hans föreställ-
ningsvärld, varom hans ord i skissen The Old Manse vittna:
»Houses of any antiquity in New England», säger han, »are
so invariably possessed with spirits that the matter seems
hardly worth alluding to».
Poe betraktade tydligen själv icke Hawthorne såsom
någon sin rival. Han säger i The Literati om denne, att
han i sina ämnen och deras behandling har »no rival either
in America or elsewhere — and this opinion I have never
heard gainsaid by anyone litterary person. in the coun-
try» ^
Poes mening om Hawthorne, vilken mening med tiden
visserligen något modifierades i vissa punkter, framgår
klart nog av ett uttalande från 1844, och det är av intresse
att se hur han här åtminstone delvis föregripit eftervärl-
dens omdöme:
»Mr Hawthorne is one of the very few American story-tellers
vvhom the critic can commend with the hand upon the heart. He is
not always original in his theme but, then, his handling is al-
ways thoroughly original. His style, although never vigorous, is
XV, 4 och XHI, 141.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
