Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIV. Poe och Baudelaire - Baudelaire dekadent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
332
la phosphorescence de la poiirriture et la senteiir de Torage >,
mer eller mindre äro porträtt av honom själv.
Baudelaire börjar sin inledning till den andra (hersätt-
ningsvolymen med ett försvar f()r den litteraturriktning,
som med ett slagord betecknas såsom littérature de
d é c a d e n c e. Enligt hans åsikt hänföra vissa akademiska
kritiker med förkärlek till denna kategori sådana verk,
som äro »plus amusants que TI Hade». Dessa herrar ha,
säger han, icke betänkt, att »dans le mouvement de la vie,
telle complication, telle coml^inaison pen t se presenter, toute
å fait inattendue pour leur sagesse d’écoliers».
Det är tydligt, att Baudelaire härmed endast indirekt
åsyftar ett försvar för Poe. I främsta rummet försvarar
han sig själv och sina Fleurs du Mal, vilka utkommit under
mellantiden mellan den första och den andra Poevolymen.
Baudelaires inrangerande som dekadensförfattare kan väl
knappast frän en opartisk ståndpunkt anses som någcm svå-
rare f()rbrytelse mot sanningen. Allt ])eror emellertid på
vad man inlägger i begreppet litterär dekadens. Menar
man härmed en litteratur, som går en moderiktnings ären-
den utan att äga ett osjälviskt ideal, kan man näppeligen hit
hänföra vare sig Poes eller Baudelaires diktning. Anser
man åter en konstform som huvudsakligen vädjar till anor-
mala affekter vara dekadent, falla otvivelaktigt både Poe
och Baudelaire inom denna kategori och den senare i av-
gjort h()gre grad än den förre. Enligt min egen åsikt bör
snarast den konst betecknas som dekadenskonst, vilken
med fullt medvetande betraktar livets alla företeelser som
sjukliga processer. För dem som dela denna min uppfatt-
ning är det klart, att Baudelaires konst är dekadent, Poes
däremot icke. För den senare är livet visserligen skuggat
av dcklen och lidandet men därför är själarnas utvecklings-
process ej nödvändigt i sig själv något sjukligt, och då Poe
vill pejla det morbidas djup söker han med avsikt upp
undantagsfallen. Tydligen gör han detta väsentligen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
