Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIV. Poe och Baudelaire - Baudelaire satanist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Ständigt reser sig för Baudelaire, liksom för Poe, dö-
den tiotfull i kärlekslivets bakgrund, men för den senare
skulle det varit absolut omöjligt att beteckna vällusten så-
som dödens ljuva och i skönhet jämställda syster, vilket
Baudelaire gör i deux bonnes Soeurs:
La Débauche et la Morl sont deux aimables filles
Denna livssyn och denna kväljande förnimmelse av
det andliga strävandets intighet och kälkborgerlighet, av
gudomens vanmakt har för Baudelaire stigit upp ur hans
eget väsens avgrunder; de beteckna i själva verket ej blott
en individualitets- utan också en artskillnad mellan de båda
diktarne, och Poe kan ej göras ansvarig för dem. Så blir
Baudelaire en satanist, som med trotsig panna lik en fallen
ängel bidar de marter, med vilka han köper minutens illu-
sion av salighet. »Qu’importe Téternité de la damnation a
qui a trouvé dans une seconde Tinfini de la jouissance!» ut-
brister han i Le mauvais Vitrier. Han blir en lovsjungare
av det demoniskt onda, ja riktar sin lovsång till Satan själv
(Les Litanies de Satan). Men vi minnas att Poe besjöng
the ängel Israfel whose heartstrings are a
1 u t e.
Kontrasten kan ej vara skarpare. Över denna klyfta
leder ingen bro, men djupt nere på dess botten strömma
dock flödena av Poes dikt och Baudelaires samman. Skräc-
ken och förruttnelsens fasa återfinnas hos Baudelaire som
hos hans avgud. Likaså behovet av en konstlad stimulans
för att komma bort från den döda, flacka verkligheten. »II
faut étre toujours ivre», säger den franske diktaren (i Eni-
vrez-vous). »Mais de quoi? De vin, de poésie ou de verhi,
ä votre guise. Mais enivrez-vous.» Bådas konst är artifi-
ciell. Baudelaires rcijer visserligen sin förkärlek för det
artificiella, det oorganiska långt mera ohöljt än Poes, ja så
ohöljt, att Brunetiére med rätta sagt att den snarare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
