Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXVI. Symbolisternas intresse för själslivets nattsidor - Kleens sonett om Rollinat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
I La Nuit de Novembre (Nevroses) talar han utför-
ligt om
Le Coeur Révélateur et la Maison Usher,
Ligeia, Bérenice, et tant d’autres histoires
Qui font les jours peureux, les nuits évocatoires,
och om
Edgar Poe, le sourcier douloureux et macabre
Qui chevanche ä son gré la raison qui se cabre.
Och i dikten Les Frissons säger han:
Le striden,t quintessencié,
Edgar Poe, net comme Tacier,
Dégage un frisson de sorcier
Qui vous envoute!
Också behandlar han med förkärlek, för att giva un
frisson», såsom redan sagts just samma ämnen som Poe:
»la mört, le crime et la foHe» (dikten Le Roman i sam-
lingen TAbime). Hos Rollinat hgger, liksom hos så många
av Poes gestalter, den brottsliga, omotståndligt impulsiva
driften dold djupt nere i det slumrande själslivets avgrund
och beredd till språng. En av våra egna diktare, Emil
Kleen, karaktäriserar i en hittills otryckt sonett på föl-
jande ganska målande sätt Rollinats diktning:
All smärtas skri du lagt i Les Nevroses:
en likblek kvinna, sidenrob, som frasar,
den levande begravnes kval, som fasar
för dina syners svarta skräck-hypnos.
Där är ej själ, som ej av våndan nås,
inunder dödens klack var bröstkorg krasar,
det kött, som sammet var, sig ruttnat trasar,
men än i graven neslig lusta trås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
