Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXVI. Symbolisternas intresse för själslivets nattsidor - Villiers de l’Isle-Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
lii^en anses som det mest representativa symbolistiska dra-
mat. Hos denne diktare, som är wagnerian och påverkad
även av Hoffmann, Baiidelaire och Gautier, är inflytandet
av Poe så starkt, att det nästan ständigt gör sig förnimbart.
Detta inflvtande har också, visserligen blott i mera all-
manna ordalag, framhållits även av Villiers’ mest beund-
rande kritiker och biografer, så t. ex. av Kahn ^ Redan
hans lidelsefulla skönhetskult, hans uppfattning av dikten
såsom återspeglingen av en ideal skönhet, hans tro på
ordens oförgängliga och skapande makt ^ och hans konst-
form sådan den framträder i hans noveller, vilka vanligen
äro byggda fullkomligt enligt Poes teorier för s h o r t
stor y’n, låta denna påverkan träda i dagen. Det är emel
lertid främst ur synpunkten av sitt psykologiska intresse
han framstår såsom Poes omedelbare lärjunge. Villiers är
en drömmare och en filosof, för vilken jaget är det enda
existerande och själv skapar universum. »A chacun son
infmi» är hans lösensord. Gentemot yttervärlden är hans
ståndpunkt rent nihilistisk; hans gestalter röra sig i en
skuggornas och illusionernas värld men leva sitt sanna liv
på ett annat plan av tillvaro. Det är den då och då fram-
glimtande reflexen av denna deras existens han vill fånga,
och det är då närmast i sin novellistik han visar vad han
lärt av Poe. Ingenstädes ger han ett vackrare vittnesbörd
härom än i den mästerliga lilla novellen Vera i Contes
cruels, där han skildrar den mänskliga viljans seger över
döden med fullkomhgt poesk teknik och poesk åskådning
av viljan såsom livs- och världsskapande, blott med en
nästan ännu underbarare nyansering av de subtila och
odefmierbara själsprocesserna. Vera, som av döden slites
från sin make i kärleksextasens högsta ögonblick, kämpar
som Ligeia för att åter antaga kroppslig gestalt, och den
1 Kahn, s. 216 o. f.
2 »Tout verbe dans le cercle de son action crée ce qu’il ex-
prime», säger Axel. Jfr Poes The Power of Words!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
