Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXVII. Det psykologiska intresset utanför symbolismen - Maupassant och det hemlighetsfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
i detta, utan även i andra avseenden bär tydlig sweden-
borgsfärg. Den svenske baronen de Féroé, som med sin
livsvishet vägleder Guy, angives öppet vara swedenborgare.
Jag anser således, på grund av vad här anförts, att Poes
inflytande på Gautiers författarskap, om det än förefaller
i viss mån möjligt, ingalunda kan anses bevisat genom Re-
tingers påpekningar av förefintliga likheter.
Efter Gautier framstår av de större franska prosaför-
fattarna i synnerhet Guy de Maupassant såsom en frände
till Poe. I det stora hela är ju hans realistiska berättarkonst
så vitt skild från Poes som gärna möjligt, men i sin senaste
produktion börjar han — betecknande nog i samma mån
som den sjukdom framskrider, vilken skulle omtöckna
hans lysande intelligens — att intressera sig för de dunkla
och hemlighetsfulla krafterna i livet. Det är ej utan en
viss förkärlek han i flera noveller sysslar med skräckkäns
lorna och galenskapen, men framför allt är det i Le Horla
han dokumenterar sig som en motsvarighet till Poe i visio-
nens storhet, i fördjupningen av den psykologiska sjuk-
domsbilden, i kombinationen av den vetenskapliga verklig-
hetsiakttagelsen med den djärvaste fantastik. Denna no-
vells intresse ur psykiatrisk synpunkt har erkänts av bl. a.
Herrlin ^ Den olycklige hjälten i historien upplever en
mängd gåtfulla och skrämmande tilldragelser, ifråga om
vilkas verkliga karaktär han är oviss. Han vet ej om vad
han ser endast är hallucinationer eller om det har objek-
tiv realitet. Genom hela berättelsen håller författaren också
läsaren i okunnighet om hur han själv tänker sig denna
sak, och ovissheten härom eggar fantasien och höjer
skräckstämningen. Hjälten kommer emellertid efter hand
till den övertygelsen att de fenomen han bevittnar äro att
tillskriva en osynlig varelse (Horlan) som ständigt vistas i
hans närhet och strävar att få honom i sin makt. Genom
Herrlin, s. 146 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
