- Project Runeberg -  Edgar Allan Poe : en litteraturhistorisk studie /
407

(1916) [MARC] Author: Gunnar Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIX. Detektivhistorien efter Poe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kryptogrammet anvisade mätningar, för vilka ett träd är den närmaste
utgångspunkten.

I Doyles The Musgrave Ritual anträffas ett så lydande gammalt
dokument (man iakttage likheten med det nyss citerade):

»Where was the sun? — Over the oak. — Where was the
shadow? — Under the elm. — How was it stepped? — North by ten and
by ten, east by five and by five, south by two and by two, west by
one and by one, and so under.»

Även här är utgångspunkten ett träd (eller två), även här
föreligger en dold skatt, och även här upptäckes dess plats genom
mätningar enligt dokumentets anvisning.

5) Doyles arbetssätt i detektivnovellerna synes vara detsamma
som det av Poe använda och av honom rekommenderade. I
tidskriften Academy uttalar Doyle (1900): »Of course, I know the end
of my story before I begin it .... I always fix the end clearly
before I begin to write»[1].

Sherlock Holmes’ ofantliga popularitet har tagit sig
uttryck — förutom i en oerhörd mängd av imitationer i
roman- och novellform — i ett betydligt antal parodier i
tidningar och tidskrifter[2], i användandet av hans gestalt
för annons- och reklambruk samt, sist men ej minst, i
dramatiseringar av hans äventyr för scenen — företag på
vilka Sherlock Holmes dock vida mer förlorat än vunnit,
då i ingen av dessa dramatiseringar — icke ens i den 1901
av Doyle själv och W. Gillette utförda — den sinnrika
logiska tankebyggnaden kommit till sin rätt, utan blott det
sensationella händelseskelettet återstått. Doyle har i detta
avseende haft sämre tur än Poe och Gaboriau, ur vilken
senares l’Affaire Lerouge och Monsieur Lecoq ganska
verkningsfulla dramatiska alster utdestillerats[3].


[1] Anf. av Depken, s. 20.
[2] Se t. ex. »Detective Stories gone wrong. The Adventures of
Sherlaw Kombs.» By Luke Sharp. The Idler, 1892, s. 413 o. f. Även
Mark Twain har apostroferat Sherlock Holmes i A Double-Barrelled
Detective Story (1902). En svensk förf., pseudonymen Sture Stig, har
gjort detsamma i två samlingar historier, Sherlock Holmes i ny
belysning (1908) och Nya Sherlock Holmes-historier (1910).
[3] Vid dramatiseringen av L’Affaire Lerouge medarbetade
Gaboriau själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:47:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edgarpoe/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free