Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIX. Detektivhistorien efter Poe - Chesterton, Hornung, Boothby, Leblanc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlingen New Arabian Nights) vilka stå detektivnovellen
mycket nära utan att dock helt falla inom dess ram.
Med Sherlock Holmes har den moderna
detektivromanen i dittills bruklig form uttömt sig själv. Andra
författare ha varierat temat, några av dem ha kommit med
mycket raffinerade och ultramoderna uppslag: mord
tvärsigenom en vägg medelst radiumstrålar, genom inympning av
sjukdomsbaciller etc., men till någon egentlig ytterligare
utveckling synes denna form ej vara i stånd, ehuru det
skall erkännas, att engelsmannen G. K. Chesterton i sina
bisarra och fantastiska, litterärt hållna detektivhistorier
ådagalagt en överraskande förmåga av omväxling.
I själva verket återstod endast en effekt: att vända ut
och in på detektivhistorien och göra brottslingen till hjälte.
I skälmromanen är ju denna metod urgammal, men även i
den moderna kriminalromanen tillämpades den ganska
tidigt. Ponson Du Terrails Rocambole är den förste »store»
brottslingen, som förhärligats i modern kriminallitteratur.
Denna beryktade figur såg första gången dagen 1859, men
redan ett år tidigare hade Rocambole en icke ovärdig
föregångare i Hackländers baron von Brand i Europäisches
Sklavenleben. Inom detektivromanen var knepet
emellertid nytt. Conan Doyle använder det själv i The Adventure
of a Scandal in Bohemia, där en skarpsinnig ung dam drar
detektivernas konung vid näsan. Den verklige skaparen av
denna art av inverterad detektivhistoria är emellertid
engelsmannen E. W. Hornung, som lyckliggjort
mänskligheten med »genlemantjuven» Raffles, en högst intelligent
och onekligen rätt sympatisk typ för en »bättre» brottsling,
vars bedrifter f. ö. gjort betydlig succès även på scenen, för
vilken de av Hornung själv dramatiserats med större
skicklighet än Sherlock Holmes’. Amerikanen Guy Boothby
har med aktningsvärd talang plöjt i samma fåra, men sin
kulmen har dock denna modernaste art av detektivhistoria
nått med fransmannen Maurice Leblancs mästertjuv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
