Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
sällan eller aldrij^ betrakta en litterär storman med alldeles
samma ögon, och ehurn knappast något mänskligt är mera
underkastat f()rvandlingens lag än den litterära lierchnmel-
sen, är det otvivelaktigt ett tecken till dennas varaktighet,
att den ännu en ä två generationer efter en diktares d(")d
visar sig vara i jämnt stigande. Poe har i detta avseende
rönt ett öde rakt motsatt Longfellows och av många tecken
att d()ma även Tennysons. En fast grund för l)eun(lrarne
av Poes diktning att bygga en sådan förhoppning på är
denna omständighet dock ingalunda. Vi erinra oss t. ex,
hur den oerhörda beundran generationen närmast efter
Dante hyste för dennes verk svalnade under högrenässan-
sen och under upplysningstiden sjönk långt under noll-
punkten. Men Poe har en stor trumf på hand i sin mång-
sidighet. Liksom Horatius under medeltiden synes lia
uppskattats förnämligast som moralist och Petrarca länge
framstod såsom i främsta rummet klassisk humanist, sä
låter det tänka sig, att Poe, även om han förlorar sitt in-
flytande pä ett eller flera av de områden, på vilka det hit-
tills gjort sig gällande, dock skall kunna behålla dei pa ett
eller flera av de övriga. Vilka former det i så fall skall
ikläda sig är omöjligt att veta. Det kan dock förtjäna an-
tecknas, att Smith tänker sig möjligheten av att ur den av
Poe givna short-storyformen omsider ett nationellt ameri-
kanskt drama skall uppstå.
Det ligger mycken sanning i den sats Villiers de Tlsl
Adam uttalar i La Machine å Gloire, då han säger, att vad
vi erinra oss av en stor diktare är intrycket av hans
verk snarare än verket självt. Detta intryck är verkets
själ — personligheten. Ifråga om Poe kan man, synes det
mig, våga den spådomen, att även om hans diktning ej
skulle bestå provet inför tidernas och smakens växlingar
— att den inom överskådlig tid skulle falla i glömska an-
ser jag uteslutet — kommer i varje fall länge hans person-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
