Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Nya försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade fiskat upp ur floden en bit av en gammal
telegrafkabel; den stoppades in i en rörledning
under landsvägen mellan gossarnas hem. Men
kabeln var inte nog lång; den fick skarvas med
några bitar vanlig skorstenstråd. Sedan måste
det ordnas så, att kabeln och tråden inte på någon
punkt kom i beröring med marken, ty då blev
det stopp med den elektriska strömmen. Al
visste, att glas ej leder elektricitet. Därför
samlade han ihop gamla buteljer, knackade botten
ur dem och ledde tråden genom dem. Så lyckades
han »isolera» sin linie från sin egen bostad till
vännens. Till en början fästes ledningen vid
träden, men efter en tid satte man upp små stolpar.
Då ledningen var i ordning, kom turen till
telegrafapparaten. För att fatta de svårigheter,
som de två gossarna hade att lösa, måste man
förstå själva grunderna för den elektriska
telegrafen.
De flesta pojkar ha nog sett en magnetisk nål,
sådan som begagnas i sjömännens kompasser.
Om nålen är fästad så, att den fritt kan svänga
i vilken riktning som helst, så stannar den, sedan
den svängt en liten stund, och pekar rakt från
söder till norr. År 1819 gjorde Örsted, en
ryktbar dansk vetenskapsman, en märklig uppfinning.
Han fann, att om en elektrisk ström ledes genom
en tråd, som löper nära en magnetisk nål och i
samma riktning som den, så svänger nålen
antingen till höger eller vänster, — till höger, om
strömmen sändes genom tråden åt ett håll, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>