Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Läroår som telegrafist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakom honom kom i full fart en godsvagn, som
förts från sidospåret och skulle kopplas till det
tåg, som väntade vid stationen. Edison kastade
ifrån sig tidningsbunten, sprang fram och ryckte
barnet undan en säker, förfärlig död. Vagnen
var så nära, att Al nätt och jämnt hade hunnit
kasta sig åt sidan, då den susade förbi. Både
barnet och Al sluppo undan med några lätta
skråmor.
Det är lätt att tänka sig, hur tacksamma
Jimmys föräldrar voro. Mr Mackenzie ville gärna
på något sätt löna Edison för hans raska, modiga
handling. Som han var fattig, kunde han ej ge
honom pengar; han visste också, att det skulle
icke Al ha tagit emot.
Mackenzie funderade och funderade. Nästa gång
han träffade Al, hade han fått klart för sig,
vad han skulle göra. »Hör på, Al», sade han,
»vill du ej lära dig att bli telegrafist på allvar?»
Detta förslag antogs med stor glädje. Fyra
gånger i veckan steg Edison av tåget vid St. Clemens,
då hans arbete för dagen var slut, och på
kvällarna invigdes han av Mackenzie i
telegrafkonstens hemligheter. Efter tre månader kände han
så väl till apparaterna och hade blivit en så
skicklig telegrafist, att nu var han fullärd i det yrket,
sade hans lärare.
På Mackenzies tillrådan sökte nu Edison plats
som natt-telegrafist i Port Huron. Han fick
platsen, och mycket stolt kände han sig, då han fick
veta, att han som lön skulle få 25 dollars i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
