Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Kinetografen och kinetoskopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldsamma, uppskakande bilder, ja, skådespel,
som rent av äro råa och skadliga. Men detta har
aldrig varit i enlighet med Edisons vilja och
önskningar.
Längre fram, då kinetoskopet blev mera
fulländat, kom Edison på den tanken att kombinera
den apparaten med fonografen. Den tystnad,
som råder vid en biografföreställning, verkar
nästan beklämmande, i synnerhet om händelserna
på scenen äro mycket livliga. För att bryta
denna underliga tystnad, brukar man nu uppföra
musik under föreställningarna. Edison hoppades,
att han med kinetoskop och fonograf i förening
skulle kunna uppföra hela talpjäser och operor,
på biografens scen. Under årens lopp hade han
gjort många försök i den riktningen, men ännu
fattas det mycket, innan han på det området nått,
vad han tänkt sig.
Först stoppade Edison in en fonograf i
kinetoskopet. Men snart upptäckte han, att de två
apparaterna måste arbeta var för sig, men på
samma gång. I samma ögonblick, som
personerna på scenen öppnade munnen för att börja
tala, så skulle fonografen uttala orden. Annars
kunde det uppstå mycket komiska
sammanställningar. Orden skulle uttalas till publiken genom
en stor ljudtratt, som förstärkte dem. På det
sättet skulle den stora allmänheten för billigt
pris få vara med om verkliga konstnjutningar.
Så kunde man bevara åt eftervärlden sceniska
konstnärers framställning, ryktbara sångerskors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
